And I was so excited that my hubby was gonna be home with me for two days, but no, not yet. When he came home yesterday he told me that two off his co-workers had been laid off after their shift. An hour or two later his phone rang, it was his boss. He told Jon that due to the changes earlier that day his days off had changed, effective immediately. His new days off will be Wednesday night and Thursday night, which means Jon isn't off until Wednesday. I was so disappointed, I bet he was too since this means he'll have to work 8 days straight. Lucky he had those 9 days off for the green card interview in Phoenix and has only been back at work since Tuesday night. But I guess we should be happy he wasn't laid off too.
I need to find a hobby or something until I can find a job. At least, before we went to the green card interview, I had things to do every night when Jon was at work. I was scrap booking, putting an album together with pictures going all the way back to when we first met 'til now, to show at the interview.
I had read about other green card interview experiences online and some of them made me really nervous. We we're lucky and got a really nice interviewer, she was joking and laughing, and made me and my husband feel very comfortable. First she asked to see our id's, and all my previous immigration documents. Then she looked through our papers really quick and then asked Jon a couple of questions. Nothing difficult only basics like what's your name, and things like that. Then she turned to me and asked me some questions like, what's your name, what's your phone number, what's your parents name's, when was Jonathan born. Only easy basic questions. After that she asked to see any evidence we had to show her that we are living together. We showed her our apartment lease and statements showing me as an authorized user from our electric-and internet company. Then we showed her our bank statements in both our names and a credit card statement. After that she told us that she needed to check something regarding my vaccinations with her supervisor and left the room. The interview was being video-and audio recorded with a web cam. When the interview officer left the room Jon started singing the "Aladdin" song, I started laughing and told him to be quiet. After a while the officer came back in, she was giggling and smiling at us and said the magic words 'OK, I'm going to recommend that your application for permanent resident status will be approved.'
Jon and I were SO relieved. After almost 18 months of visa applications followed by AOS, EAD and AP applications we were finally going to be able to breathe for a while. At least until the end of 2010.
------------------------------------------------------
Jag som var sa glad att det var Jonathans helg naer han kom hem fran jobbet igar, men sa blev det inte. Han beraettade att tva av hans medarbetare hade blivit sparkade naer deras skift var oever. En till tva timmar senare ringde Jonathans chef och foerklarade att efter "aendringarna" som hade gjorts tidigare den dagen sa har Jonathans ledig dagar aendrats, fran mandag och tisdag till torsdag och fredag, med omedelbar verkan. Vilket betydde att Jonathan var tvungen att jobba ikvaell och att han inte aer ledig foerraens pa torsdag. Jag blev sa besviken, men inte lika besviken som Jonathan som maste jobba 8 dagar is straeck. Som tur aer var han ledig i 9 dagar naer vi akte till Phoenix pa varan green card intervju. Sa han har bara varit tillbaka pa jobber sen i tisdags natt. Samtidigt som vi aer besvikna sa far vi vara tacksamma att han har kvar sitt jobb.
Jag behoever verkligen en hobby eller nat tills jag hittar ett jobb. Innan intervjun hade jag iallafall nat att goera naer Jonathan jobbade. Jag satte ihop ett fotoalbum med bilder fran 2002-2009 som vi kunde visa som "bevis" under intervjun.
Innan vi akte pa varan intervju laeste jag om andra pars green card intervjuer pa internet och en del intervju upplevelser gjorde mig riktigt nervoes. Men vi hade tur och fick en jaette trevlig intervjuare som skrattade och skaemtade. Foerst bad hon att fa se min och Jonathans legitimation och alla mina immigrations dokument som jag hade sen tidigare. Sen satte hon sig och kollade igenom vara papper och boerjade med att fraga Jonathan ett par fragor, t.ex. vad han hette. Sedan vaende hon sig till mig och fragade mig ett par fragor, t.ex. mitt namn, mitt telefon nummer, vad mina foeraeldrar heter, naer Jonathan var foedd osv. Bara enkla fragor, inget konstigt. Efter det bad hon att fa se bevis pa att vi bor ihop, sa vi gav henne varat hyres kontrakt och vara senaste el och internet raekningar. Sen visade vi kontouttdrag pa Jonathans spar-och check konton och hans kreditkortsutdrag med bade mitt och hans namn pa. Naer hon hade tittat pa allt hon ville se sa foerklarade hon att hon hade en fraga angaende mina vaccinations dokument som hon ville ta upp med sin arbetsledare och laemnade rummet vi satt i. Hela intervjun spelades in med en webbkamera. Nar var intervjuare laemnade rummet boerjade Jonathan sjunga "Aladdin" laten "Haer kommer prins Ali", jag boerja skratta och sa at honom att vara tyst. Efter ett tag kom var intervjuare tillbaka hon smaskrattade, log mot oss och sa dom magiska orden "Ok, jag kommer rekommendera att eran ansoekan om uppehallstillstand blir godkaend."
Vi var sa laettade. Efter naestan 18 manader av immigrations dokument fram och tillbaka skulle vi aentligen fa pusta ut ett tag. Iallafall till slutet av 2010.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)


No comments:
Post a Comment